Anna-Lena Heydar

Plötsligt finns det många som vill kallas arbetarpartier i vårt avlånga land. Från höger till vänster på skalan har ropen skallat för jobb åt alla. Visst är det förvirrande? De som förr ville ta bort arbetsrätten och sänka skatterna för att höginkomsttagarna skulle kunna spendera sina pengar utan att tänka på en solidarisk välfärd för alla, har helt vänt om och skanderar nu "Välfärd före skattesänkningar"!

Om det hade varit på riktigt, skulle en sådan utveckling kunnat vara en revolution i samhället. Det som socialdemokraterna fick kämpa för i motvind i alla dessa år; allmän rösträtt, en rättvis fördelningspolitik, en allmän och solidariskt finansierad välfärd och en arbetsmarknad som styrs av rättvisa och jämställda löner, skulle helt plötsligt vara självklart även för partier som ständigt röstat emot socialdemokraternas förslag!

Om det hade varit på riktigt. För det är det ju inte. Sedan de nya sk arbetarpartierna tagit makten har beslut efter beslut drabbat just arbetarna med full kraft. Höjd a-kasseavgift, försämring i a-kasseersättningen för den som är mellan jobb, försämrad sjukförsäkring för den som blivit skadad eller utsliten efter ett långt arbetsliv,  mycket högre sänkning av skatten (%satser är alltid orättvisa eftersom det alltid gynnar den som tjänar mycket) för de tjänar mest... uppräkningen kan göras hur lång som helst.

Man kan kalla en katt för hund, men det ändrar inte det faktum att det fortfarande är en katt. Lika lite kan man förändra ett högerparti enbart genom att ändra retorik och kalla sig för arbetarparti.  Politiken är  den samma som förut, inget är förändrat. Tyvärr. För visst hade det varit häftigt om Reinfeldt och co hade sagt att det är sexigt att betala skatt och att vi alla tjänar på en solidarisk politik för arbete, boende och välfärd? Ett sådant samhälle får vi fortsätta drömma om.

Det finns bara ett socialdemokratiskt arbetarparti - originalet.

Vilken pärla vi har alldeles i vår närhet. Nordens Ark är verkligen en underbar plats att besöka, alla årstider och väder. Jag och dottern var ute och promenerade runt och tittade på natur, djur och människor i gråmurrigt höstväder. Åby säteri är den perfekta miljön för att alla skall trivas, människor som djur.

Det är inte första gången vi är på Nordens Ark och inte sista heller. Vi har kommit på att den bästa tiden är nu när det inte är så många turister och man får gå nästan för sig själv.  Det verkar som om djuren också trivs extra bra nu när de kan vara överallt utan att bli störda av människor. Visst har djuren varit framme och visat sig även när vi strövat runt på sommartid men nu kan man riktigt njuta av att se dem på nära håll. 

Ibland glömmer man bort det som finns i närområdet och åker långt för att hitta besöksmål. Vi har haft turen att ta emot besök från när och fjärran till vårt land, då blir man tvingad att fundera över vad vi har i vårt närområde att visa upp.  Och det finns verkligen mycket att vara stolt över i Bohuslän. Vi har inte bara en otroligt vacker natur, det finns mycket roligt att göra också. I sommar var vi på Hornbore By i regn och gråväder. Vi tovade, sköt pilbåge, bakade bröd, vävde band, smidde och hade en helt otrolig dag. Våra gäster från Iran var översvallande nöjda. För att inte glömma något besöksmål så stannar jag där men det finns så mycket mer...

Tillbaks till Nordens Ark. Även om det ofta är de vilda djuren som känns mest spännande så skall man inte glömma lantgården. Bara byggnaden är värd ett besök. Det är så fint och väl genomtänkt med inomhusavdelningar och utomhusgårdar. Man blir så avundsjuk på det fina hönshuset. Våra höns vet, tack och lov, inte hur fint hönsen på Nordens Ark har det. Annars skulle de säkert göra revolt och fly dit!  Inte så att våra höns har det så illa i sin skogsbarrack, som till och med är vinterbonad, men visst är det finare på Nordens Arks lantgård.

Vi ville så gärna dela med oss av vår upplevelse när vi stod framför järvarnas hägn och såg ett av dessa björnlika djur, klättra upp i ett träd för att sedan komma fram och titta på oss på nära håll. Det kändes nästan som om vi var attraktionen och vem vet? Amurtigern och vargen kom också helt nära. 

Om ni blir sugna på att se dem på riktigt när ni ser bilderna nedan, så går det ju att åka dit.  Det är öppet året runt.

I Bohusläningen ondgör sig idag ledarskribenten över att Mona Sahlin vill satsa på studier. Jag förstår inte alls varför det kan uppröra så mycket att man vill ge alla chansen att studera i olika skeden av livet. Det livslånga lärandet har lyfts fram som en framgångsfaktor i Europeiska Unionen. Studier ger utvecklingspotential, tycker man där.

Varför ställer då ledarskribenten studier i motsatsförhållande till jobb?
När Uddevallavarvet lades ner så var en av faktorerna för att så många gick vidare till nya anställningar, just studier. Det har konstaterats att satsningen på att ge möjligheter att komplettera sina gymnasiebetyg och fortsätta till högre studier var just det som fick arbetslösa i jobb igen. På andra platser gjorde man inte samma satsning på studier och resultaten har varit mycket sämre, speciellt på lång sikt. 

Att kratta löv är ett jobb. Det finns många som söker sig till utbildningar inom trädgård och grönyteskötsel, så det finns gott om personer med både utbildning och intresse för att jobba med detta. Att ställa utbildning i motsats ett fysiskt jobb, känns både konstigt och vittnar om en okunskap hos den som uttrycker sig så.

Trädgårdsskötsel som yrke kräver kunskaper i bland annat ergonomi, för att inte slita ut kroppen i förtid.  Det som kallas hemnära tjänster, och som jag tror att man i riksdagsdebatten refererade till, ställer höga krav på integritet och bemötande. Att arbeta i någons hem är inte lätt, det kan säkert många inom hemtjänsten vittna om.  Alla yrken har sina krav på kunskap och kompetenser.

Det finns mycket som är osäkert i framtiden och det är svårt att sia. Det som alla framtidsforskare är ganska säkra på är att många människor kommer att byta yrken och arbetsplatser under sitt verksamma liv. Det ställer höga krav på att kunna ta till sig nya kunskaper och kompetenser. Att då säga att studier står i motsats till jobb, känns väldigt bakåtsträvande. I ett modernt samhälle ställs krav på ökad flexibilitet, då måste också samhällssystemet stödja en sådan flexibilitet. Bland annat det livslånga lärandet, men också förändringar i andra strukturer som försäkringssystemen.

Vi socialdemokrater vill att alla svenska medborgare skall ger möjlighet att delta i den utveckling som vi tror kommer. De som inte tyckte att högre studier var lockande direkt efter gymnasiet skall kunna fortbilda sig efter ett tag i arbetslivet. Människor som driver företag skall kunna gå ut i anställningar för att sedan komma tillbaka i eget företag igen, utan att hamna utanför trygghetssystemen. Föräldrar som väljer att vara hemma med sina barn, skall komma tillbaka till jobbet, utan att förlora i löneutvecklingen. Det finns ett behov av att anpassa strukturer till verkligheten men det skall inte ske på vissa gruppers bekostnad för att gynna andra.

Jobblinjen har alltid funnits inom socialdemokratin och den skall fortsätta gälla som grund. Det som skiljer socialdemokratin från den nuvarande majoriteten är att vi tror på alla människors vilja och kapacitet att  ta del i samhällets utveckling.  De som inte följer den utstakade linjen skall få fler chanser, inte lämnas utanför. Vi behöver både utbildning för alla och jobb för alla. Det finns inget motsatsförhållande i det.

Kristdemokraterna gick ut hårt i valrörelsen med att de skulle avskaffa den "orättvisa" fastighetsskatten. Nu står vi med facit i hand, den nya fastihetsskatten. För det är väl ingen som inte förstår att om man döper om en skatt till avgift, så finns den likafullt kvar!

Jag har full förståelse för att man får vara beredd på att kompromissa, speciellt som litet parti (idag i opinionsundersökningar ligger kd under 4%-strecket) i en koalition.  Man får inte alltid som man vill, inte ens som stort parti. Det har socialdemokraterna många gånger blivit varse, även i regeringsställning.  Många gånger tror väljarna att man kan få precis de bitar man själv vill av de olika partiprogrammen. Så är det inte och kommer aldrig att bli i ett demokratiskt system där det finns flera partier i en majoritet.

Detta sagt, så måste jag ändå konstatera att vallöftet att avskaffa den "orättvisa fastighetsskatten" har resulterat i en ny orättvis fastighetsavgift. För inte är det väl rättvist att de som protesterade och demonstrerade i de Bohuslänska kustsamhällena har banat väg för en sänkning av avgifterna i Täby och Nacka men en höjning för sig själva? De som man i valdebatten sade sig vurma för; det vill säga "gamla tant Agda på Smögen" som byggt sitt hus i sitt anletes svett och i ur och skur bott kvar ensam sedan maken gått bort, har dragit en fruktansvärd nitlott!  De äldre kvinnor som bor kvar i sitt hus som de byggt själva, på platser som då var betraktade som utsatta och mindre attraktiva, förlorar den begränsning av den gamla fastighetsskatten som infördes just för att mildra effekterna av att Bohuslän har blivit attraktivt för sommar-Stockholmare. Samma Stockholmare som nu kan inkassera minskade avgifter för sina hus i Stockholms finare områden!

Det är utmanande, för att inte säga skamligt, att försvara dessa nya fastighetsavgifter och säga att de är mer rättvisa än den tidigare fastighetsskatten. Jag är den förste att erkänna att den gamla fastighetsskattens grund i taxeringsvärden, som byggde på försäljningssummor i området där jag bor, inte kunde upplevas som annat än orättvis. Jag har grannar som fått ökade taxeringsvärden och därmed fastighetsskatt, utan att ha gjort något själva, mer än bo kvar i sitt hus. Det känns naturligtvis väldigt konstigt. Jag kan inte äta mitt boende och det bör ju finnas en rimlighet i alla skattesystem. Det fanns det inte med det gamla systemet, i alla fall inte i områden som helt plötsligt upplevs som attraktiva av utifrån kommande sommarboende.

Jag hade önskat att man hade tagit lite tid på sig och försökt hitta en system som kunde accepteras av majoriteten av befolkningen som rättvist och rättfärdigt. Nu stressar man fram ett system som bara gynnar dem som bor i dyra villor i attraktiva områden och detta får betalas av de som bor i hus i mindre attraktiva områden.  Det är inte rättvist.

När det gäller om kommunerna skall få behålla avgiften eller om den skall gå till staten, så är det egentligen ingen större skillnad vilket som än sker. Antingen så går pengarna till staten och fördelas ut till kommunerna, eller så går pengarna till kommunen och staten gör avdrag på det bidrag som annars skulle komma därifrån.  Det är ett nollsummespel.

Jag tror att många fastboende i Bohuslän, som röstade borgerligt i valet för att få en lägre fastighetsskatt, känner sig grundligt lurade idag. Som relativt höginkomsttagare och med ett nyrenoverat hus får jag en lägre fastighetsskatt än tidigare, men hur skall jag kunna glädjas åt det när grannar som har mindre hus med lägre standard får en ökad fastighetsskatt?

I den kommunala debatten har Anders Johansson infört begreppet "fort och fel". Det kan användas även på den nya fastighetsskatten.  Om syftet var att  sänka skatten för de som bäst behöver det så har man misslyckats grundligt. Om syftet däremot var att sänka skatten för de som minst behöver det så har man lyckats mycket bra. Familjen Reinfeldt och deras grannar lär ha fått en rejäl sänkning av sina boendekostnader, men är det verkligen rättvisare än det gamla systemet?

Det är ett fantastiskt fint initiativ att märka ut och skapa kartor för en vandring längs kusterna i västsverige och in i Östfold, Norge. Förresten tror jag att det finns en fortsättning i Skottland och Danmark också men den finns inte med i det eminenta lilla häfte som jag köpte på biblioteket i Uddevalla.

De senaste helgerna har vi prövat de delar som finns i vår närhet. Skaftö tog vi förra veckan och fick se både "insidan" via Vägeröds dalar och "utsidan" med utsikt över Lysekil. Den här helgen tog vi Dragsmark. Ena dagen gick vi från färjeläget vid överfarten till Ängön. Det var en jättetrevlig promenad i kuperad terräng som slingrade sig längs kusten och upp i skogen så att man omväxlande gick i skogen och nere vid stranden. Igår gick vi från Dragsmarks kyrka genom inlandet ner mot Kärlingesund och längs kustlinjen tillbaks igen.

Vi har ju bott i Dragsmark i några år nu och har gått flera promenader men aldrig på dessa stigar. Det blir en omväxling och man behöver inte vara rädd för att gå vilse i skogen eftersom de blåmarkerade stolparna visar vägen genom landskapet. Utmärkt.

Ni som vill få lite omväxling på promenaderna kan med fördel köpa Kuststigen (den finns på Muséet har jag sett om ni inte har vägarna till Biblioteket och säkert även på andra ställen) och ge er ut på upptäcksfärd längs kusten. Det blir garanterat en trevlig upplevelse. Så här långt har vi bara leriga stigar att klaga på. Men det finns ju tvättmaskin och dusch så det är ju ett mindre problem. 

Titta gärna på nedanstående bilder för att bli riktigt sugna. Hunden är smutsig men lycklig att få en riktig långpromenad med många nya dofter!

Vi brukar skoja här i viken om att det oftast är någon av oss som är med i pressen. Inte alla är ju rikskändisar som Erik Segerstedt eller min bror Ulf Johansson (NA-chefredaktören ni vet) men många av oss lyckas ändå hamna i tidningen titt och tätt! Är det inte debattinlägg, så handlar det om simskoleavslutningar eller skolbaler.

Det har gått så långt att vi har börjat utnämna dagens oxeviking, känd från press och media. 
Idag finns Maria Länström med i Bohusläningen. Hon vill starta en insamling för att Migrationsverkets personal skall få en möjlighet att, på plats i Irak, se hur säkert och tryggt det är att skicka tillbaks flyktingar dit! Om de mot förmodan skulle tacka nej till bidraget på grund av omsorg om personalens säkerhet, kan pengarna istället gå till de flyktingar som skickats tillbaks till detta trygga land.

Visst är det en underbar reaktion på utvisningsbeskedet till en av dessa medmänniskor som sökt sin tillflykt till vår kommun. Uddevalla är ju utnämnd till säker och trygg kommun, så vi kan ju faktiskt med ganska stor säkerhet påstå att vi har det just säkert och tryggt här. Att påstå att Irak idag är säkert och tryggt kan däremot ifrågasättas och, för oss som följer händelseutvecklingen sedan den USA-ledda invasionen, motbevisas ganska lätt. Bombattentat och dödsskjutningar sker dagligen och även om det finns grader också i helvetet, så kan man inte kalla det annat än krigstillstånd.

Varje människa som söker sin tillflykt till ett annat land har rätt att kräva en enskild prövning av sina skäl att få stanna. Det verkar som om rädslan för att det skall bli en massinvandring från Iraks desperata och krigströtta befolkning får gå före den humanitära rätten att få leva i trygghet och säkerhet.

Dagens oxeviking har ifrågasatt att man kan göra skillnad på människor utifrån var de är födda i världen. Det borde vara självklart att alla människor oavsett var de kommer ifrån har rätt till ett liv i säkerhet och trygghet, precis som medborgarna i Uddevalla kommun. Vi borde med stolthet, inte bara visa upp vårt diplom, utan också med värme ta emot de som vill leva i denna säkra och trygga kommun. 

Tillsammans kan vi jobba vidare och faktiskt göra Uddevalla till ett föredöme för hela världens kommuner. Många av våra medborgare sprider redan idag budskapet om Uddevalla som en fantastisk plats att bo. Vi har idag en av de högsta inflyttningssiffrorna i regionen. Med nya medborgare från världens alla hörn, kan budskapet om Uddevalla kommun spridas över hela världen. Vilken marknadsföring!  Ett tips till Uddevalla event ; )

Det känns hoppfullt när människor engagerar sig för personer som man aldrig har träffat eller känner närmare, av solidaritet och medmänsklighet.  Med stolthet kan vi utnämna dagens oxeviking som en förebild för andra att ta efter.

Jag ägnar en del av min tid åt att delta i det politiska livet.  Jag tycker att demokrati är viktigt och jag känner att det är varje människas plikt att engagera sig någon del av sitt liv. Hittills har det varit intressant och oftast känns det meningsfullt.

Igår kväll var det kommunfullmäktigemöte på Bohusläns museum och det hade, för ovanlighetens skull, dragit en stor publik. En publik som väntade sig en debatt om att lägga ut en stor del av barnomsorgen i bidragsfinansierad alternativ drift. Tyvärr blev det en stor besvikelse för publiken och för alla andra som ville ha en genomtänkt debatt om frågan.

De borgerliga politikerna hade bestämt sig för att inte delta! Det känns verkligen som ett hån mot all den oro och den frustration som så många känner inför detta beslut. Nu satt hela den borgerliga gruppen och teg sig igenom hela debatten och lät sin gruppledare Staffan Cronholm, illa förberedd, upprepa sina ståndpunkter utan att svara på en enda av de frågor som togs upp.

Vad kommer detta att kosta? Hur tänker man hantera de resurser som finns i övergången? Kommer alla barn och föräldrar kunna utnyttja de nya alternativen utan att känna sin ekonomi ansträngas ytterligare och kommer barnen att få sin rätt till hemspråksträning? Så många frågor hänger i luften. Tyvärr kan slutsatsen bara vara den som Staffan Cronholm så riktigt svarade. Det kan ingen veta! 

Med ett så dåligt underbyggt beslut kan man inte veta. Den konsekvensutredning på två och en halv sida som presenterades är ett tecken på att man inte har tillräcklligt med underlag för att ens kunna göra en ordentlig analys av följderna av beslutet. Det är mycket allvarligt. Hur kan man hantera våra skattepengar på det lättvindiga sättet? Vi skattebetalare har byggt upp väl fungerande verksamheter som brukare och personal är nöjda med. Vi vet inte vad som kommer ut av beslutet och vi vet inte vad vi får betala för denna så kallade valfrihet. Skulle man använda sina egna surt förvärvade pengar på det sättet?

Att använda andras pengar kräver mycket försiktighet och omtanke. Det skulle vara klädsamt om den nuvarande majoriteten erkänner att man behöver göra en bättre konsekvensanalys innan man driver igenom sin politik. Gårdagens icke-debatt visar att man inte har respekt för den demokratiska processen och tyvärr inte heller de medborgare som kommit dig för att lyssna på deras argument för beslutet. För det är väl inte så att majoriteten inte har argument för sitt beslut?

Jag hade nästan glömt bort att rapportera senaste nytt från växthusfronten. Det har ju dragit igång med full kraft på jobb och i politiken vid denna tiden på året. Allt börjar snurra på så fort att man måste koncentrera sig på att hålla sig på benen och orkar inte riktigt med att tänka på annat.

Jag har dock inte glömt mitt växthus och även om det är långt till nästa odlingssäsong så kan jag inte låta bli att planera lite grann. Tomatfröer har jag kvar från i år, då jag och grannen skickade efter 10 olika tomatfröer från någon trädgårdstidning. Min granne har fått en jätteskörd i sitt växthus och de små gula pärontomaterna hänger i stora tunga klasar, så jag kan föreställa mig mitt eget växthus nästa sommar med likadana prunkande tomatplantor.  Fikonplantan har hamnat i en kruka inne i växthuset i väntan på vintern. Förmodlingen får jag gräva ner krukan så att den inte fryser ihjäl innan nästa sommar kommer.

Dottern och mannen har målat trästommen vit och nu är även plasten på på baksidan. Bara dörren saknas! Om vi inte hittar någon passande dörr innan vintern får vi lösa det provisoriskt med byggplast så länge. Min dröm är att hitta en vacker gammal dörr, kanske en verandadörr med fönster. 

Men idag får jag bara drömma och vänta på att de stora pallarna med pellets som står staplade bakom växthuset skall värma upp oss i vintermörkret. När de är borta är det troligen dags att börja planera nästa års odling på allvar.

Nu kan jag inte hålla tyst längre. Jag har väntat på att de bra argumenten skall komma för varför Uddevalla sjukhus skall vara en planerad vårdinrättning och Näl skall vara ett akutsjukhus. Ingen kan förklara det för mig och ingen säger något som egentligen understödjer beslutet mer än att vi har redan bestämt att det skall vara så, sedan länge.... Det är inget argument.

Våra sjukvårdspolitiker, som i valet försäkrade oss om att det inte skulle bli någon akutstängning på Uddevalla sjukhus är märkvärdigt tysta i debatten! Jag kan tyvärr inte som min partivän i Sotenäs säga att jag litar på mina partivänner i regionen. Det duger inte att komma med löften i valet och sedan hålla tyst som muren när det börjar svaja. Jag vill veta om jag stod och ljög i valdebatten när jag lovade en akutmottagning på Uddevalla sjukhus? Om det är så, känner jag mig fruktnasvärt besviken och förd bakom ljuset. Jag undrar hur många fler av våra partivänner i Bohuslän och väljare som känner så? Det kan inte bara vara jag.

Det är möjligt att beslutet är helt rätt. Jag vet inte eftersom jag inte är insatt i sjukvårdsfrågorna tillräckligt. Men om det är så varför är då inte både politiker och ledningen ute och ger oss de argument som man stödjer sitt beslut på? Jag vill se den konsekvensanalys och det beslutsunderlag som kan förklara och göra det tydligt för mig att vi är på rätt väg. För visst vill vi ha bästa vård för skattepengarna. Det är väl självklart.

Jag kan mycket väl tänka mig att åka en liten bit extra för att få bra vård. Både min som och min pappa har fått alldeles utmärkt vård på Näl och jag är säker på att många kan säga det samma om Uddevalla sjukhus. Jag har också opererats på Strömstads sjukhus och har aldrig blivit så väl omhändertagen. Helt fantastiskt. Att få den vård som man behöver, när man behöver den måste naturligtvis vara det viktigaste, inte var man får den.  Att ha en väl fungerande primärvård som är öppen på tider som passar mig (gärna kvällar och helger) och där jag lätt kan boka en tid, är väl självklart? Det är ju trots allt och förhoppningsvis mindre krämpor som är vanligast och då behöver jag ju inte sjukhusets specialister utan allmänläkare. Gärna samma läkare som jag återkommer till och som känner mig.

När nuvarande chefen tillträdde gjorde han ett mycket trevligt intryck och försäkrade att det skulle få ta tid att komma fram till ett väl underbyggt beslut. Att personalen skulle få vara med i arbetet med att komma fram till bästa lösning. Varför skall man då stressa nu och genomföra ett beslut som redan varit fattat sedan länge? Det hela känns mycket märkligt och jag kan inte hjälpa att jag i maggropen känner att det inte kommer fram på bordet vad som ligger till grund för hur man agerar. Ni som har argumenten och kan förklara får gärna motsäga mig om ni vill och kan!!!

Jag sitter med i styrelsen för Uddevalla energi och det är jätteintressant och roligt. Just nu håller vi (jo man vill ju gärna säga att man är en del av detta...) på att bygga ett kraftvärmeverk. Det är ett jätteprojekt och visst kan man sätta lite i halsen när man tänker på alla miljoner som rullar. Trots det är det ett vinstprojekt. Inte bara ekonomiskt utan också miljömässigt. Samtidigt som vi kan förbränna vårt eget avfall lokalt och slipper transporter över halva Sverige, förser vi Uddevalla med fjärrvärme och producerar el! Det är många flugor på smällen det!

Jag har också lyckan att sitta med i den projektgrupp ur styrelsen som får förmånen att följa projektet lite mer i detalj.  Första gången var det en stor grusgrop som vi stod och tittade ner i. Då kan man ju undra om det faktiskt kommer att bli något? Men nu börjar det hända grejer och jag kan dela den entusiasm som projektledarna, Bo och Lars, försökt förmedla från start (där i grusgropen..).  Nu kan man se förändringar hela tiden. På bara den lilla stund vi var där igår förmiddag, lyftes skorstenen upp på plats.  

Det är som att få se på när någon bygger med byggsats, fast i jätteformat. Fasaden kommer i bitar som monteras på betong- och stålskelettet och helt plötsligt finns en vägg. Traversen som skall lyfta upp avfallet och släppa ner det i rosterpannan, ligger på stora balkar högt uppe i luften. Det är lätt att få svindel när man står där uppe men det är en vidunderlig utsikt. 

Jag är så imponerad av hur projektet har skötts. Att handla upp delarna, att se till att alla företagen samarbetar på plats och att de gör det de ska, när de ska. Det är ett otroligt arbete och ändå ser det ut att gå enligt plan!!  'Det är inte utan att vi i styrelsen sträcker lite extra på oss och är stolta över vårt lokala energibolag...
Dessa bilder tog jag så att man kan få en liten aning om hur det ser ut.  I mitten är den imponerande rosterpannans botten, där själva förbränningen sker.

Apropå miljöbilar, så gjorde Bohusläningen en liten undersökning om kommunstyrelsens ledamöter kör miljöbil eller inte. Det var då bara Jan Gunnarsson som stod registrerad på en miljöbil, en flexifuel. Nu kan nämnas, i förbigående, att både Anders Johansson och jag själv (Citroen C1 som bara drar 0.4 liter bensin per mil)  faktiskt har miljöbilar också. Anders kör en firmabil som inte är registrerad på honom utan på Peab och min bil är registrerad på min man.  MIn man bytar nämligen bil så ofta att det är svårt att hinna med i svängarna och vem som blir registrerad ägare är inte alltid så viktigt.

I tidningen är det lätt att definiera vad som är en miljöbil. I verkligheten är det inte så självklart.
Att bygga bilar är inte så miljövänligt, man använder en massa energi och resurser som skulle kunna användas till andra mer nödvändiga saker. Att äga en helt ny bil och att byta bil ofta är därför inte ett hållbart beteende. I det hänseendet skulle det vara mer miljövänligt att äga en och samma bil under hela sin livstid. (där fick min man en hjärtattack!)

Om man tittar på hur de olika bränslena framställs kan man väl bara konstatera att bensin toppar listan på icke hållbart system, å andra sidan finns ju hela systemet uppbyggt och att bygga nytt kräver ju som sagt resurser. Ändå kan vi väl vara hyggligt överens om att bensin måste ersättas med annat för att kunna bygga ett hållbart system. Etanol är ett alternativ som inte kräver så stora nyinvesteringar eftersom man kan använda i princip samma tankstationer och även samma bilar med lite bytta gummipackningar mm. Problemet med etanol är att det i dagsläget produceras någon annanstans och inte särskilt miljövänligt heller. Det transporteras hit med stora utsläpp som följd. Rötad biogas finns inte i tillräckligt stor mängd och måste därför kompletteras med naturgas, en annan ändlig resurs som inte är långsiktigt hållbar. Alltså är det där med bränslen inte helt okompliccerat att säga vilket som är mest miljövänligt. Det enda vi kan med säkerhet säga är att bensin inte är det!

När man sedan står där och funderar på vilken bil man skall välja eller inte välja, måste man ju se till hela ens beteende vad gäller transporter. Hur mycket kör jag? Kan jag ta mig fram på något annat sätt? Cykla, gå, åka kollektivt? Om jag kör bil hela tiden och väldigt långt, helt i onödan, är en miljöbil inte särskilt miljövänlig. Den släpper ju ut miljöpåverkande ämnen även om det är etanolbaserat.

Visst förstår jag att det är enklast att bara titta på om bilen är registrerad som miljöbil och sedan säga att man kör en miljöbil och det känns naturligtvis bra att dra sitt strå till stacken i miljöfrågan. Men mest av allt betyder faktiskt att vi tittar över hela vårt beteende och även räknar in vad vi gör för övrigt. Handlar vi ekologiska produkter i affären så att produktionen läggs om från konventionell till ekologisk? Sorterar vi soporna så att inget miljöfarligt hamnar på deponi? Köper vi en massa onödiga prylar som bidrar till att produktionsresurserna läggs på överkonsumtion och inte på att skapa nyttigheter för alla?

Jag är säker på att vi alla behöver tänka till och tänka om för att skapa ett hållbart system för framtiden.