Dublin here we come...
Min dotter har köpt biljetter till Dublin! Nu har vi bokat hotell också. Innan dess kändes det inte riktigt säkert att vi faktiskt skulle komma iväg, men nu går det inte att låtsas som ingenting längre. En guidebok över Dublin och dagliga internetsökningar på vad som händer i Dublin i slutet på januari - början på februari är nu vår läsning.
Ett besök på Guiness verkar helt nödvändigt, liksom Oscar Wilde-statyn, slott och katedraler. Annars kommer vi nog mest att promenera och se oss omkring. Kanske någon dag vid kusten? Visst är det som bäst att resa, precis innan man har gett sig av? När inget är bestämt och man läser in sig på vilka sevärdheter som finns och konserter eller teatrar som är aktuella. När jag sedan väl har läst allt som går att komma över och drömt mig bort, är det bara att slänga alla böcker och information och låta sig dras med.
När man väl landar och går iväg på upptäcksfärd försöker jag att inte läsa mer, utan låtsas som om det bara händer. Lite barnsligt kanske men det funkar faktiskt. När man svänger runt hörnet på huset och hittar statyn där, är det som om det händer helt utan att man har planerat det. Visst vet man att det borde vara där (eftersom det står både i guideboken och på internet) men ändå.
Jag ser verkligen fram emot att få strosa runt på Dublins gator och slinka in på någon pub emellanåt för att vila fötterna. Bara några veckor till och sedan är vi där!
Ett besök på Guiness verkar helt nödvändigt, liksom Oscar Wilde-statyn, slott och katedraler. Annars kommer vi nog mest att promenera och se oss omkring. Kanske någon dag vid kusten? Visst är det som bäst att resa, precis innan man har gett sig av? När inget är bestämt och man läser in sig på vilka sevärdheter som finns och konserter eller teatrar som är aktuella. När jag sedan väl har läst allt som går att komma över och drömt mig bort, är det bara att slänga alla böcker och information och låta sig dras med.
När man väl landar och går iväg på upptäcksfärd försöker jag att inte läsa mer, utan låtsas som om det bara händer. Lite barnsligt kanske men det funkar faktiskt. När man svänger runt hörnet på huset och hittar statyn där, är det som om det händer helt utan att man har planerat det. Visst vet man att det borde vara där (eftersom det står både i guideboken och på internet) men ändå.
Jag ser verkligen fram emot att få strosa runt på Dublins gator och slinka in på någon pub emellanåt för att vila fötterna. Bara några veckor till och sedan är vi där!