infrastuktur för framtiden
Jag har gått och tänkt länge på den presentation som infrastrukturminister Åsa Torstensson gjorde av sina plan för framtidens infrastruktursatsningar och lyssnade också på partiledardebatten i P1 härom dagen. Det som gör mig orolig är den konstanta hänvisning som görs till dagens trafik. Var finns visionerna?
Maria Wetterstrand svarade mycket bra på Björklunds tråkiga upprepning om vad kommer Miljöpartiet säga nej till för vägsatsningar. Kollektivtrafiken är tt överlägset system för stora städer. Många människor som bor tätt och skall ta sig relativt korta streckor. Satsningar på banorna i Stockholms närområde har visat att människor väljer kollektivtrafik på räls där det fungerar. Problemet är att man inte har satsat på rälsbunden trafik i Sverige på mycket länge. Det märks när man skall just till Stockholm. En enda bana rakt in till stationen från söder som skall trafikeras av pendeltåg, långväga tåg och tunnelbana... det håller inte.
När Åsa Torstensson hänvisar till att de flesta transporter av gods går via väg, därför måste vi satsa på vägnätet, då har väl ändå visionslösheten slagit rekord?! Det måste finnas bättre lösningar på transporter längs E6 ner till Göteborgs hamn. Men lösningarna kommer inte av sig självt. Vi måste sätta ner foten och bestämma oss för hur vi vill att det skall se ut i framtiden.
En framtidsforskare sade en gång, det enda vi säkert vet om framtiden är att det inte kommer att se ut som idag men att den formas av beslut fattade idag. Det måste finnas mer mod och framtidsvisioner för en hållbar transportsektor än det vi ser idag. Visst skall vi förbättra de v'ägar som finns, men andra transportsatsningar måste också få utrymme. Tågtrafik är ingen museiverksamhet utan framtidens transportsystem, vi måste hänga med i den nya tekniska utvecklingen och se andra vägar än bara motorvägar.
Maria Wetterstrand svarade mycket bra på Björklunds tråkiga upprepning om vad kommer Miljöpartiet säga nej till för vägsatsningar. Kollektivtrafiken är tt överlägset system för stora städer. Många människor som bor tätt och skall ta sig relativt korta streckor. Satsningar på banorna i Stockholms närområde har visat att människor väljer kollektivtrafik på räls där det fungerar. Problemet är att man inte har satsat på rälsbunden trafik i Sverige på mycket länge. Det märks när man skall just till Stockholm. En enda bana rakt in till stationen från söder som skall trafikeras av pendeltåg, långväga tåg och tunnelbana... det håller inte.
När Åsa Torstensson hänvisar till att de flesta transporter av gods går via väg, därför måste vi satsa på vägnätet, då har väl ändå visionslösheten slagit rekord?! Det måste finnas bättre lösningar på transporter längs E6 ner till Göteborgs hamn. Men lösningarna kommer inte av sig självt. Vi måste sätta ner foten och bestämma oss för hur vi vill att det skall se ut i framtiden.
En framtidsforskare sade en gång, det enda vi säkert vet om framtiden är att det inte kommer att se ut som idag men att den formas av beslut fattade idag. Det måste finnas mer mod och framtidsvisioner för en hållbar transportsektor än det vi ser idag. Visst skall vi förbättra de v'ägar som finns, men andra transportsatsningar måste också få utrymme. Tågtrafik är ingen museiverksamhet utan framtidens transportsystem, vi måste hänga med i den nya tekniska utvecklingen och se andra vägar än bara motorvägar.
