Kraftprov
I två dagar var jag tillsammans med styrelsen och ledningen i Uddevalla energi och besökte Varberg. Vi brukar åka på studiebesök ibland för att titta på hur andra energibolag fungerar. Denna gång fick vi verkligen uppleva kontrasterna i energivärlden. Första dagen tittade vi på vindkraftsverk och andra dagen besökte vi Ringhals kärnkraftverk!
Det var ungefär 30 år sedan jag besökte Ringhals tillsammans med min gymnasieklass. Då fanns bara de två första reaktorerna och allt var så nybyggt och tekniken överväldigade mig i denna rena, nybyggda miljö. Jag röstade ändå nej i den folkomröstning som var den första gången jag fick var med och bestämma! Mitt första aktiva val som vuxen och röstberättigad.
Denna gång blev vi förmodligen guidade av samma person som för 30 år sedan? Han hade varit den som tog emot gymnasieklasser och han hade varit i Uddevalla gymnasierna och informerat om kärnkraft redan då! Personalomsättningen är nästan 0 på Ringhals och det måste ju vittna om att man trivs. Det är ju bra. Ändå kändes det som Ringhals är ett exempel på gårdagens energilösningar. Att det inte går att ersätta denna gigantiska el-fabrik i ett svep förstår man ju, men det måste finnas andra lösningar som äntligen får prövas och aktivt utvecklas. Vi har väntat för länge på att söka oss vidare från dessa ineffektiva vattenkokare, där knappt hälften av energin omvandlas till el och värmen inte används till annat än att värma upp havet!
För hur imponerande än denna högteknologiska miljö än verkar så handlar det till syvende och sist om att koka vatten för att producera el och kyla ner det i havet, med en 10 gradig ökning av vattentemperaturen som följd. Detta har lett till att havsabborrarna övervintrar utanför Ringhals. Dessutom har vi långt ifrån löst lagringsproblematiken för det uttjänta bränslet och den miljörisk som uranbrytningen innebär.
Nej, vi måste hitta bättre och mer långsiktiga lösningar på vårt energibehov som inte lämnar efter sig så många frågetecken och avtryck i naturen. För inte kommer man att kunna återställa naturen till det den en gång var, även om man lägger ner kärnkraften idag. Barsebäck står fortfarande kvar och kommer att göra så ett bra tag om man någonsin kan riva det helt och hållet? Det är stora kostnader förknippade med att ta om hand den kontaminerade miljö och material som finns i verket.
Att få besöka de nya vindkraftverken söder om Varberg var en helt annan upplevelse. De majestätiska rotorbladen snurrade i långsam takt runt och gav endast ett lågt svischande ljud trots att vi stod rakt under verket. De första verken som byggdes stod inte långt därifrån men skulle snart bytas ut mot dessa större mer effektiva verk. Att byta ut dem innebär att man monterar ner de gamla och kör till återvinningen, för att sedan ställa upp de nya.
Jag är efter besöket i Varberg än mer övertygad om att jag röstade rätt i kärnkraftsomröstningen för över 30 år sedan. Det är bara synd att utvecklingen av mer hållbara lösningar fått stå tillbaks så länge. Min förhoppning är att Vattenfall (=staten) någon gång skall inse att man måste satsa resurserna på framtidens lösningar, inte kasta bort ännu mer tid och pengar på att utveckla gårdagens teknik. Vattenfall har beslutat att satsa miljardbelopp på att fylla gruvgångar med flytande koldioxid från kolkraftverken?! Varför inte satsa dessa pengar på något som kan ersätta kolkondens?
De små kommunala energibolagen har insett var framtiden finns. När skall Vattenfall förstå det vi sedan länge har förstått? Framtiden ligger i långsiktigt hållbara energilösningar.
Det var ungefär 30 år sedan jag besökte Ringhals tillsammans med min gymnasieklass. Då fanns bara de två första reaktorerna och allt var så nybyggt och tekniken överväldigade mig i denna rena, nybyggda miljö. Jag röstade ändå nej i den folkomröstning som var den första gången jag fick var med och bestämma! Mitt första aktiva val som vuxen och röstberättigad.
Denna gång blev vi förmodligen guidade av samma person som för 30 år sedan? Han hade varit den som tog emot gymnasieklasser och han hade varit i Uddevalla gymnasierna och informerat om kärnkraft redan då! Personalomsättningen är nästan 0 på Ringhals och det måste ju vittna om att man trivs. Det är ju bra. Ändå kändes det som Ringhals är ett exempel på gårdagens energilösningar. Att det inte går att ersätta denna gigantiska el-fabrik i ett svep förstår man ju, men det måste finnas andra lösningar som äntligen får prövas och aktivt utvecklas. Vi har väntat för länge på att söka oss vidare från dessa ineffektiva vattenkokare, där knappt hälften av energin omvandlas till el och värmen inte används till annat än att värma upp havet!
För hur imponerande än denna högteknologiska miljö än verkar så handlar det till syvende och sist om att koka vatten för att producera el och kyla ner det i havet, med en 10 gradig ökning av vattentemperaturen som följd. Detta har lett till att havsabborrarna övervintrar utanför Ringhals. Dessutom har vi långt ifrån löst lagringsproblematiken för det uttjänta bränslet och den miljörisk som uranbrytningen innebär.
Nej, vi måste hitta bättre och mer långsiktiga lösningar på vårt energibehov som inte lämnar efter sig så många frågetecken och avtryck i naturen. För inte kommer man att kunna återställa naturen till det den en gång var, även om man lägger ner kärnkraften idag. Barsebäck står fortfarande kvar och kommer att göra så ett bra tag om man någonsin kan riva det helt och hållet? Det är stora kostnader förknippade med att ta om hand den kontaminerade miljö och material som finns i verket.
Att få besöka de nya vindkraftverken söder om Varberg var en helt annan upplevelse. De majestätiska rotorbladen snurrade i långsam takt runt och gav endast ett lågt svischande ljud trots att vi stod rakt under verket. De första verken som byggdes stod inte långt därifrån men skulle snart bytas ut mot dessa större mer effektiva verk. Att byta ut dem innebär att man monterar ner de gamla och kör till återvinningen, för att sedan ställa upp de nya.
Jag är efter besöket i Varberg än mer övertygad om att jag röstade rätt i kärnkraftsomröstningen för över 30 år sedan. Det är bara synd att utvecklingen av mer hållbara lösningar fått stå tillbaks så länge. Min förhoppning är att Vattenfall (=staten) någon gång skall inse att man måste satsa resurserna på framtidens lösningar, inte kasta bort ännu mer tid och pengar på att utveckla gårdagens teknik. Vattenfall har beslutat att satsa miljardbelopp på att fylla gruvgångar med flytande koldioxid från kolkraftverken?! Varför inte satsa dessa pengar på något som kan ersätta kolkondens?
De små kommunala energibolagen har insett var framtiden finns. När skall Vattenfall förstå det vi sedan länge har förstått? Framtiden ligger i långsiktigt hållbara energilösningar.
