Inte mer i plånboken?
Eftersom jag var riktigt upprörd när jag skrev mitt förra inlägg, åkte det även som insändare via mail till Bohusläningen. Jag fick också svar direkt av ledarskribenten som försvarar sig med att hon inte alls har skrivit att alla skulle ha mer i plånboken, utan att de flesta har "pengar i plånboken".
Det är intressant att hon ändå erkänner att de flesta inte har fått mer pengar i plånboken. Det är ju annars ett mantra som den borgerliga regeringen har repeterat under hela sin regeringstid. Mer pengar i plånboken. Det vill säga att mindre av våra gemensamma angelägenheter skall betalas via skatten och mer av var och en ur sin egen plånbok. Bilskadeförsäkringen skall läggas som en individuell försäkring i bilförsäkringen. Detta har införts och resulterat i att alla unga människor har fått en så hög bilförsäkringspremie att de avstått från att köpa bil. Om det hade varit en del av miljöpolitiken, så har det visat sig effektivt för att få ner bilanvändandet, åtminstone för de familjer där ungdomarna själva får stå för sina kostnader.
På punkt efter punkt har regeringen sedan konsekvent följt denna policy. Mindre och färre av våra gemensamma angelägenheter skall finansieras via skattsedeln och alltså kan man sänka skatten. Mest för dem som tjänar mest. För ingen är väl så dum att de tror på att 5% av en hög lön är lika mycket som 5% av en låg lön? När Fredrik Reinfeldt säger att de har sänkt skatten mest för de lågavlönade och lite försiktigt lägger tll procentuellt sett, så har vi redan genomskådat bluffen. För trots att matematiklärarna fått utstå otroligt mycket kritik i Folkpartiets Sverige, så har vi lärt oss att räkna med procenttal. Varje gång lönen höjs med 2% för vanliga löntagare så resulterar det i några hundralappar mer i lönekuvertet. Om man däremot höjer en vd-lön med 2% så är det frågan om tusenlappar eller ännu mer.
I det utmärkta TV-programmet Plus, diskuterades att försäkringsbolagen inte ger sjukvårdsförsäkring till någon som är fullt frisk men har ett BMI som är för högt. Det är en skam att den svenska sjukförsäkringen och sjukvården nedmonteras och förstörs. Det generella och gemensamt finansierade system som visat sig överlägset andra system, skall ersättas av individuella sjukvårdsförsäkringar som inte ens fullt friska personer kan teckna. Man kan säga mycket om den amerikanske filmskaparen Michael Moore, men hans film Sicko borde vara ett varningens exempel. I USA har man precis detta system med individuell sjukvårdsförsäkring och resultatet borde förskräcka och avskräcka och resultera i att vi kämpar för att behålla vårt gemensamma system.
Om någon fortfarande tror att de har fått mer pengar i plånboken, så verkar i alla fall inte företrädare för den borgerliga politiken tro det. Att ha pengar i plånboken men inte ha en fungerande sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring eller andra delar av det trygghetssystem som vi gemensamt byggt upp, innebär att den plåboken snabbt töms på pengar när man mest behöver dem. När man är sjuk eller drabbas av något annat som innebär att man behöver lite extra hjälp och stöd under en period i livet.
