Asylrörelsen 2008
Idag höll asylrörelsen 2008 en demonstration på Kungstorget i Uddevalla. Ett 50-tal personer hade samlats, trots det vackra sommarvädret, och lyssnade på talare som tog upp hur asylrätten kränks och snävas in i Sverige idag. Huvudtalare var Wiwi-Anne Johansson, vänsterpartistisk riksdagsledamot. Andra talare var Kim Holmstedt, Patrik Berg och Kiomars Heydar, som representerade olika medlemmar i Asylrörelsen 2008.
Många asylsökande skickas idag tillbaks till länder, där krig och oroligheter tar människoliv varje dag. I Irak har man slutat räkna hur många människor som dödas av självmordsbombare och i andra våldsdåd. I Libanon har Hizbollah gått in i Beirut och visar med en styrkedemonstration att andra grupperingar är i fara. I Afganistan beskjuts presidenten och andra regeringsföreträdare av talibaner mitt i Kabul. Att skicka tillbaks asylsökande till dessa länder och andra som befinner sig i krig eller krigsliknande tillstånd, är cyniskt och inhumant.
Det finns familjer som väntat i flera år på besked, där barnen har gått i skola och i förskola och anpassat sig till Sverige och lärt sig det nya språket. Där föräldrarna har lämnat allt för att starta om på nytt i ett tryggt och säkert land. Nu skickas de tillbaka till ett liv i otrygghet och ovisshet. Det är inte det Sverige som länder i tredje världen genom åren har vänt sig till för att få stöd och hjälp till en demokratisk och ekonomisk utveckling. Sverige må bli kallat ett land som är naivt och blåögt, men hellre det än att bli ännu ett land som stänger sina gränser för humanism och solidaritet.
Om vi låter vår asylpolitik präglas av misstro och oginhet, är inte steget långt till att skapa ett samhällsklimat där andra svaga grupper ifrågasätts och pekas ut som lögnare och snyltare. Hela vår välfärdspolitik har byggt på ett humanistiskt och humanitärt synsätt, som nu ifrågasätts och urholkas i grunden. Vi måste alla ta ansvar för att skapa ett solidariskt och mänskligt samhälle, där alla känner sig välkomna. Även människor som tillfälligt eller mer permanent behöver samhällets stöd skall känna att de har rätt till det och vi andra måste bidra till att det blir möjligt, genom att solidariskt betala skatt och avgifter.
Tack till Asylrörelsen 2008 och de lokala arrangörerna för att ni bidrar till att skapa ett solidariskt och öppet samhälle. Ett Sverige som vi alla kan känna stolthet över.
Många asylsökande skickas idag tillbaks till länder, där krig och oroligheter tar människoliv varje dag. I Irak har man slutat räkna hur många människor som dödas av självmordsbombare och i andra våldsdåd. I Libanon har Hizbollah gått in i Beirut och visar med en styrkedemonstration att andra grupperingar är i fara. I Afganistan beskjuts presidenten och andra regeringsföreträdare av talibaner mitt i Kabul. Att skicka tillbaks asylsökande till dessa länder och andra som befinner sig i krig eller krigsliknande tillstånd, är cyniskt och inhumant.
Det finns familjer som väntat i flera år på besked, där barnen har gått i skola och i förskola och anpassat sig till Sverige och lärt sig det nya språket. Där föräldrarna har lämnat allt för att starta om på nytt i ett tryggt och säkert land. Nu skickas de tillbaka till ett liv i otrygghet och ovisshet. Det är inte det Sverige som länder i tredje världen genom åren har vänt sig till för att få stöd och hjälp till en demokratisk och ekonomisk utveckling. Sverige må bli kallat ett land som är naivt och blåögt, men hellre det än att bli ännu ett land som stänger sina gränser för humanism och solidaritet.
Om vi låter vår asylpolitik präglas av misstro och oginhet, är inte steget långt till att skapa ett samhällsklimat där andra svaga grupper ifrågasätts och pekas ut som lögnare och snyltare. Hela vår välfärdspolitik har byggt på ett humanistiskt och humanitärt synsätt, som nu ifrågasätts och urholkas i grunden. Vi måste alla ta ansvar för att skapa ett solidariskt och mänskligt samhälle, där alla känner sig välkomna. Även människor som tillfälligt eller mer permanent behöver samhällets stöd skall känna att de har rätt till det och vi andra måste bidra till att det blir möjligt, genom att solidariskt betala skatt och avgifter.
Tack till Asylrörelsen 2008 och de lokala arrangörerna för att ni bidrar till att skapa ett solidariskt och öppet samhälle. Ett Sverige som vi alla kan känna stolthet över.
