Folkligt uppror
Debatten om det politiska våldet har beskrivit situationen men inte frågat sig varför våldet har ökat. De vänsteraktivister som tagit till våld, har i vissa läger fått sympati för sina aktioner. Detta har med rätta ifrågasatts. Våld är alltid en dålig lösning på ett problem.
Eftersom jag själv har drabbats av hot från de högerextrema krafterna och sett hur vanmäktigt samhället står inför att skydda och värna de som utsätts, kan jag till viss del förstå hur man kan känna sig. Polisen har ibland uppfattats som en del av det hot man bekämpar. Om man utsätts för våld och inte får hjälp av de som ska skydda en, är steget till att själv ta till våld inte särskilt långt. Det är så mekanismerna för upptrappning av våld fungerar.
När sjuksköterskor intervjuas anonymt i tv och berättar om hot för att de protesterat mot att släppa in SD på sin arbetsplats, blir det tydligt vad homosexuella, vänsteraktivister och andra varit utsatta för under lång tid utan att vi andra har agerat. Det är därför så hoppfullt att se hur reaktionerna sprider sig som ringar på vattnet från den första arbetsplatsen i Malmö. Brandmännen visade att det är viktigt att stå upp för det man tror på. Coop väljer att inte ge SD utrymme på sin hemsida och argumenterar för det. Kommuner kräver att de partier som deltar i politiska dagar på skolan ska skriva under att deras politiska budskap inte ska innehålla kränkande uttalanden om etniska eller religiösa grupper.
Fler och fler sätter ner foten och det ger hopp om att våldet kan trappas ner. När de unga vänsteraktivisterna ser att de inte kämpar ensamma och får trygghet i att samhället är där för dem, kan de också lämna pepparspray, smällare och annat hemma.
