Våld
Jag är absolut ingen förespråkare av våld och skulle aldrig komma på tanken att förhärliga handlingar som är våldsamma mot andra människor. Det är trots det ibland ändå nödvändigt att försvara sig själv och kanske också andra högre värden genom att använda sig av metoder som vanligtvis inte skulle använts.
För några dagar sedan skrev Helene Lööw en krönika om hur våldet har eskalerat från vänster och höger i Sverige. Jag vill med bestämdhet hävda att det är skillnad mellan dessa gruppers våldsanvändning, vilket också Säpo har konstaterat. Fascisterna i Sverige har, liksom sina motsvarigheter ute i världen, alltid använt våld som metod för att skrämma och tysta sina motståndare. Genom anonyma påhopp i grupp fick homosexuella, vänsteranhängare och invandrare under en period stå helt utan skydd och försvar. Samhället stod handfallet inför denna våldsvåg som svepte in under 90-talet. Jon Hron, Björn Söderberg och flera andra fick sätta livet till medan vi andra chockade tittade på.
Svaret var att starta kampanjer så som "rör inte min kompis" och Hassans vänner. Dessa initiativ har varit väldigt bra och bör inte förringas, men som metod att stoppa det fascistiska våldet har de inte fungerat. Många fredliga alternativ hade uttömts när vänstern till slut tvingades till en militant linje. De som kartlade och slog till mot fascisterna med militanta metoder har inte eskalerat våldet, snarare tvärtom. Många oskyldiga offergrupper har därefter känt sig tryggare på gator och torg. Trycket mot de fascistiska grupperna gjorde att de fick retirera till bland annat internet och telefonterror, istället för att hoppa på människor på gatorna. Tyvärr är det kanske en ny våg av våld på gång igen, men det är knappast de militanta vänstergruppernas fel. Det som Säpo kallar den autonoma rörelsen har aldrig utfört något mord och vid de tillfällen som fascisterna hävdar motsatsen har det gång efter annan visat sig vara osant. Ibland har de till och med slagit sig själva blodiga för att framstå som offer.
Visst önskar jag att fredliga metoder alltid hade räckt till för att försvara demokratin, mänskliga rättigheter och människoliv, men med tanke på att den fascistiska rörelsens metoder och mål bygger på våldsanvändning är det svårt att se att våld inte blir nödvändigt i slutändan. Men samtidigt kan inte fascismen bekämpas långsiktigt med bara våld. Andra initiativ som Expo, partipolitiska kampanjer och ett gräsrotsarbete bland de som utgör fascisternas rekryteringsbas behövs.
