11 september
Det var nästan så att jag drog en suck av lättnad när denna dag äntligen var till ända. Det kan bli lite för mycket av grottande i alla detaljer, även om jag samtidigt har lite dåligt samvete för att jag inte sitter klistrad framför teve eller radio och tar del i allt. För visst är det viktigt att analysera och tänka på hur det har påverkat, och fortfarande påverkar vår vardag, det som hände där i New York.
Jag lyssnade på en intressant diskussion om skillnaderna på hur samhället har reagerat på terrordåden i respektive USA och Norge. I Usa har samhället slutit sig och en rädsla har förlamat alla och allt. Man har ställt om samhället för krig. I Norge har samhället tagit ställning och stärkt de demokratiska institutionerna och människors beslutsamhet för att inte låta sig skrämmas till odemokratiska handlingar.
Det kan vara som min kloka dotter säger att skillnaderna är att i USA kom attacken utifrån och i Norge kom den inifrån. Jo, det är en stor skillnad men jag hoppas att reaktionen i Norge hade varit likadan även om det hade varit en islamistisk terrorist (som ju alla experter förutsatte, innan man visste vad som hänt!). Det får vi ju inte veta, men det är ändå viktigt att fundera över hur vår reaktion kommer att bli om vi utsätts för något liknande. Skulle vi skapa ett samhälle av kontroll och rädsla, som i USA, eller skulle vi orka ställa oss upp sida vid sida som våra norska grannar?
Jag lyssnade på en intressant diskussion om skillnaderna på hur samhället har reagerat på terrordåden i respektive USA och Norge. I Usa har samhället slutit sig och en rädsla har förlamat alla och allt. Man har ställt om samhället för krig. I Norge har samhället tagit ställning och stärkt de demokratiska institutionerna och människors beslutsamhet för att inte låta sig skrämmas till odemokratiska handlingar.
Det kan vara som min kloka dotter säger att skillnaderna är att i USA kom attacken utifrån och i Norge kom den inifrån. Jo, det är en stor skillnad men jag hoppas att reaktionen i Norge hade varit likadan även om det hade varit en islamistisk terrorist (som ju alla experter förutsatte, innan man visste vad som hänt!). Det får vi ju inte veta, men det är ändå viktigt att fundera över hur vår reaktion kommer att bli om vi utsätts för något liknande. Skulle vi skapa ett samhälle av kontroll och rädsla, som i USA, eller skulle vi orka ställa oss upp sida vid sida som våra norska grannar?
