Anna-Lena Heydar

Har haft en diskussion om julstämning och julfirande. Det finns ju vissa som aldrig kan få nog av julens alla fröjder. De börjar pynta tidigt och låter tomtar, och annat som hör julen till, så framme länge.  Jag tillhör inte den kategorin. Inte så att jag inte tycker om julen. Det är härligt med alla traditioner, blommor, belysning, gran och annat. Jag vill bara inte börja för tidigt. Då känns det som om julen redan är över, innan den ens har börjat. Min känsla är att det finns för lite längtan i samhället idag. Att längta efter något och vänta på att det ska komma.

Idag ska allt finnas hela tiden. Jordgubbar vid jul, tomtar på midsommar och varför inte sommarmust!? Det blir så slätstruket när man inte får behålla det som är unikt för varje högtid. Nej fram för mer renodlade högtider. Julen ska börja dagen innan julafton (jaja, man kan väl få ha skyltsöndag första söndagen i december då!) med att julskinkan tillreds och en första provsmak får slinka ner inför den stora dagen. Samtidigt ska familjen pryda julgranen och svära över att det är för sent att åka och köpa nya lampor eller något annat som har gått sönder sedan förra årets firande. När julaftonsmorgon gryr (frampå dagen...) står julgröten och julskinkan på frukostbordet och en första julmust (Grrebbestads naturligtvis) intas till julmiddagen.

Jag vet att det låter lite "det var bättre förr", men det var nog aldrig riktig förr.  I alla fall inte som man minns det.