Facebook och jag
Så har jag då halkat in på något annat spännande på nätet. Facebook. Visst hade jag hört ordet och sett min dotter sitta och skriva på sin sida, men det var liksom inget för mig - trodde jag. Första gången jag var inne registrerade jag mig bara och sedan dröjde det väldigt länge tills jag faktiskt aktiverade mig. Nu är jag fast.
Lite konstigt känns det. Att skriva till personer som jag förr skulle ha ringt upp eller kanske till och med hälsat på. Men man når ju så många fler än man gjorde förr och personer som man absolut inte hade pratat med annars. Härom dagen fick jag en förfrågan om att bli facebookvän med Gudrun Schyman? Hur har hon hittat mig? Varför? Det är lite av charmen att inte veta allt här i livet, eller hur?
Det sköna med facebook är att man inte måste vara inne och titta hela tiden. Man kan glömma bort det helt någon vecka men sedan bli påmind via mailen att någon skrivit något till dig och enkelt följa länken in till sidan. Det är väldigt kravlöst och inte speciellt svårt. Till och med ett äldre fruntimmer, som jag, klarar ju av det! Som aldrig gått en datakurs i mitt liv och är helt självlärd.
En annan rolig grej är att man kan hitta kompisar som man inte har träffat på länge och kanske bor långt bort numera. Att följa deras liv lite vid sidan av genom att titta in på deras wall eller fotoalbum och se hur de ser ut. Vad de gör idag. Tekniken har gjort att vi har fått ett helt nytt sätt att umgås och finnas till, virtuellt. Det får bara inte ta bort det fysiska mötet. Att sitta tillsammans och dricka te och äta knäckebröd vid köksbordet och lösa världsproblemen, det är också viktigt.
Lite konstigt känns det. Att skriva till personer som jag förr skulle ha ringt upp eller kanske till och med hälsat på. Men man når ju så många fler än man gjorde förr och personer som man absolut inte hade pratat med annars. Härom dagen fick jag en förfrågan om att bli facebookvän med Gudrun Schyman? Hur har hon hittat mig? Varför? Det är lite av charmen att inte veta allt här i livet, eller hur?
Det sköna med facebook är att man inte måste vara inne och titta hela tiden. Man kan glömma bort det helt någon vecka men sedan bli påmind via mailen att någon skrivit något till dig och enkelt följa länken in till sidan. Det är väldigt kravlöst och inte speciellt svårt. Till och med ett äldre fruntimmer, som jag, klarar ju av det! Som aldrig gått en datakurs i mitt liv och är helt självlärd.
En annan rolig grej är att man kan hitta kompisar som man inte har träffat på länge och kanske bor långt bort numera. Att följa deras liv lite vid sidan av genom att titta in på deras wall eller fotoalbum och se hur de ser ut. Vad de gör idag. Tekniken har gjort att vi har fått ett helt nytt sätt att umgås och finnas till, virtuellt. Det får bara inte ta bort det fysiska mötet. Att sitta tillsammans och dricka te och äta knäckebröd vid köksbordet och lösa världsproblemen, det är också viktigt.
