Chilifrukter i långa banor
När hösten kom och kylan började slå till, grävde jag upp mina chiliplantor och tog in dem över vintern. Hade ingen aning om de skulle överleva i köksfönstret och de såg rätt så risiga ut mitt i vintern. Men så kom vårsolen och massor av blad och blommor dök upp. Rätt vad det var, så hade jag chilifrukter över hela plantorna! Det hade jag inte riktigt räknat med.
Visst använder jag chili i en del maträtter men det är lite för mycket för att jag skall kunna göra av med det på en gång. Jag har torkat frukter och funderar nu på om man kan göra något annat av de som inte ännu är helt röda men som snart måste tas om hand? Kanske kan man koka chilisås? Jag tror att jag måste sätta mig och leta recept på nätet någon dag.
När man odlar, blir det inte alltid (snarare aldrig) som man har tänkt sig. Lite lagom. Det finns inte i i en grönsaksodlares vardag. Antingen blir det inget eller så blir det massor. Jag har kunnat dela med mig till vänner och bekanta av äpplen, pumpor och annat som bara översvämmat trädgården på en gång.
Ändå har mina nära och kära fått smaka på alla möjliga varianter på rätter med nämnda frukter. Jag vill ogärna klaga på att guds gåvor kommer i knät på mig och försöker istället att hitta på sätt att ta tillvara dem. Det kan ibland bli ganska roliga kombinationer och ibland lite mindre lyckade eftersom jag sällan håller mig till recepten utan improviserar lite grand. Nu blir det snart chiliimprovisationer och min älskade familj får vara försökskaniner. Hoppas att de uppskattar det?!
Visst använder jag chili i en del maträtter men det är lite för mycket för att jag skall kunna göra av med det på en gång. Jag har torkat frukter och funderar nu på om man kan göra något annat av de som inte ännu är helt röda men som snart måste tas om hand? Kanske kan man koka chilisås? Jag tror att jag måste sätta mig och leta recept på nätet någon dag.
När man odlar, blir det inte alltid (snarare aldrig) som man har tänkt sig. Lite lagom. Det finns inte i i en grönsaksodlares vardag. Antingen blir det inget eller så blir det massor. Jag har kunnat dela med mig till vänner och bekanta av äpplen, pumpor och annat som bara översvämmat trädgården på en gång.
Ändå har mina nära och kära fått smaka på alla möjliga varianter på rätter med nämnda frukter. Jag vill ogärna klaga på att guds gåvor kommer i knät på mig och försöker istället att hitta på sätt att ta tillvara dem. Det kan ibland bli ganska roliga kombinationer och ibland lite mindre lyckade eftersom jag sällan håller mig till recepten utan improviserar lite grand. Nu blir det snart chiliimprovisationer och min älskade familj får vara försökskaniner. Hoppas att de uppskattar det?!
