Filmfestival
Ja, så var det filmfestival igen. Uddevalla filmfestival är inte så stor men naggande god. Tyvärr har jag inte tagit mig till bion denna gång. Hade tänkt att gå på frukostbio idag men vaknade för sent. En lanthandel i Provence lät precis som något jag behöver i denna mörka tid i Norden. Jag hoppas att många har tagit chansen att få se alla härliga, ibland lite udda filmer som inte vanligtvis visas på svenska biografer.
Denna vecka har annars präglats av kvällsmöten varje dag. Det gör att man inte lockas att ge sig av hemifrån alls när helgen kommer. Idag sov jag så länge att hunden till slut väckte mig. Hon ville ut och gå sin morgonpromenad och vi tog en extra lång för att kompensera. Det blåser rejält så vi gick inåt skogen, där jägarna just bröt upp från jakten, som tur var. Tror inte att de hade fått något.
Blåst är ju något som man får stå ut med på kusten. Det är nästan så att en vindstilla dag känns lite underligt. Speciellt nu på hösten tar det i lite extra. Det är häftigt att ställa sig uppe på berget och låta vinden ta tag i dig. Om man lutar sig lite framåt kan man känna det som om man skulle lyfta.
Solen lyser i alla fall idag och jag får försöka hitta på något roligt att göra. Städa och laga mat är ju nödvändigt ont, så för att orka måste man bryta av med något helt annat emellan. Kanske kan jag ha en egen liten privat filmfestival här hemma? Visserligen blir det inte någon Provencekänsla men kanske kan jag hitta några andra filmer i hyllan som jag inte har sett eller kan tänka mig se igen. Om inte Mohammad kommer till berget så får berget komma till Mohammad. Eller var det tvärs om? Nåja. Genast ter sig livet lite ljusare.
Denna vecka har annars präglats av kvällsmöten varje dag. Det gör att man inte lockas att ge sig av hemifrån alls när helgen kommer. Idag sov jag så länge att hunden till slut väckte mig. Hon ville ut och gå sin morgonpromenad och vi tog en extra lång för att kompensera. Det blåser rejält så vi gick inåt skogen, där jägarna just bröt upp från jakten, som tur var. Tror inte att de hade fått något.
Blåst är ju något som man får stå ut med på kusten. Det är nästan så att en vindstilla dag känns lite underligt. Speciellt nu på hösten tar det i lite extra. Det är häftigt att ställa sig uppe på berget och låta vinden ta tag i dig. Om man lutar sig lite framåt kan man känna det som om man skulle lyfta.
Solen lyser i alla fall idag och jag får försöka hitta på något roligt att göra. Städa och laga mat är ju nödvändigt ont, så för att orka måste man bryta av med något helt annat emellan. Kanske kan jag ha en egen liten privat filmfestival här hemma? Visserligen blir det inte någon Provencekänsla men kanske kan jag hitta några andra filmer i hyllan som jag inte har sett eller kan tänka mig se igen. Om inte Mohammad kommer till berget så får berget komma till Mohammad. Eller var det tvärs om? Nåja. Genast ter sig livet lite ljusare.