Konstnärlig frihet eller hänsyn!
I dagens Bohusläning ondgör sig Andreas T Olsson över att Gerlesborgsskolan har valt att lyfta ur Wilkes konstverk som föreställer Profeten Mohammad som rondellhund. Det kan ju tyckas som en ganska oförarglig liknelse och med våra kulturglasögon är ju en rondellhund precis som Andreas påpekar en banalitet. Jag råkar veta att kåsören liksom jag själv har en hund och alldeles säkert ser han inte på hundar som annat är mycket trevliga djur med egna så personliga egenskaper och en medlem av den egna familjen. Just som vi ser på vår hund Maya, en irish soft coated wheaten terrier som varje dag hälsar oss välkomna hem med en värme som bara en hund kan känna för sin familj.
I den del av världen där de flesta muslimer bor och har sin kulturella hemvist, ser man på hunden genom helt andra kulturella glasögon. En hund är, näst en gris, det smutsigaste man kan tänka sig och att jämföra någon med en hund är en mycket stor skymf. Att jämföra profeten med en terrorist är en vårvind i jämförelse med att rita densamme som en hund.
Jag känner inte kåsören Andreas T Olsson närmare men jag tror knappast att han var medveten om denna skillnad i synsätt på hunden som symbol när han skrev sin krönika. Då hade han förstått att det inte är en banalitet och ett klassiskt grepp för att "skoja" med överheten. Inte heller känner jag konstnären Wilke för att veta om han var medveten om den skymf han troligen upplevs ha gjort mot en profet som är lika älskad som Jesus, Buddah eller någon annan gudom som vi människor tillbeder i hopp om att få ett evigt liv eller åtminstone ett drägligt liv här på jorden.
Det kan vara så att vi sårar varandras känslor utan att riktigt veta om det, på grund av just det faktum att vi har på oss olika kulturella glasögon. Man kan inte veta allt, om man inte är just någon av dessa gudomligheter som jag nyss nämnde, och det kan förmildra omständigheterna. Förhoppningen är att man försöker ta till sig de synpunkter som andra har och försöka tolka varandra med en positiv ingång. De flesta vill inte såra andra människor, men kanske gör man det ändå av tanklöshet eller brist på kunskap eller insikt. Vi är ju trots allt bara människor.
I den del av världen där de flesta muslimer bor och har sin kulturella hemvist, ser man på hunden genom helt andra kulturella glasögon. En hund är, näst en gris, det smutsigaste man kan tänka sig och att jämföra någon med en hund är en mycket stor skymf. Att jämföra profeten med en terrorist är en vårvind i jämförelse med att rita densamme som en hund.
Jag känner inte kåsören Andreas T Olsson närmare men jag tror knappast att han var medveten om denna skillnad i synsätt på hunden som symbol när han skrev sin krönika. Då hade han förstått att det inte är en banalitet och ett klassiskt grepp för att "skoja" med överheten. Inte heller känner jag konstnären Wilke för att veta om han var medveten om den skymf han troligen upplevs ha gjort mot en profet som är lika älskad som Jesus, Buddah eller någon annan gudom som vi människor tillbeder i hopp om att få ett evigt liv eller åtminstone ett drägligt liv här på jorden.
Det kan vara så att vi sårar varandras känslor utan att riktigt veta om det, på grund av just det faktum att vi har på oss olika kulturella glasögon. Man kan inte veta allt, om man inte är just någon av dessa gudomligheter som jag nyss nämnde, och det kan förmildra omständigheterna. Förhoppningen är att man försöker ta till sig de synpunkter som andra har och försöka tolka varandra med en positiv ingång. De flesta vill inte såra andra människor, men kanske gör man det ändå av tanklöshet eller brist på kunskap eller insikt. Vi är ju trots allt bara människor.
